Att yoga med sinnet

Idag fick jag en liten uppenbarelse efter yogan. Jag kom att tänka på att jag faktiskt inte kollat på klockan på en hel timme på yogan. Vet ni vad det betyder? Att jag äntligen börjat yoga. Alla kan gå på ett yogapass och säga att man yogar, men grunden i yogan är närvaron och andetagen och utan dessa blir det inte riktigt yoga utan mer... stretch? hur som helst, jag hade tankarna samlade och fokuserade på andetaget, jag var här och nu och hade alltså inte den vanliga stressen i kroppen. Vilket framsteg för mig. Pratade med Mathias efter och kom fram till att det är nog för att jag först nu har fått in yogarutinerna och börjat gå minst en gång i veckan i flera månader i sträck utan uppehåll. Tidigare har jag gått till och från på yoga under flera år men aldrig haft en rutin och börjat lära mig, jag har alltså inte yogat på riktigt utan bara gått på något pass, och det är klart att det blir stressigt då, för då går man dit, sitter och gör ingenting utan att för den delen vara där. Ganska värdelös tid alltså. Det jag vill komma fram till är att det är nog det här som krävs, precis som med vilken träning som helst så är det regelbunden träning som ger resultat, och det är ofta först när man kan det och känner en förbättring som man lär sig att älska det. 
Man lär sig att älska yoga först när man faktiskt yogar. Jag tror att jag har blivit yogafrälst ;)
 
just nu
 

Kommentera här: